Kristina Alvendal skriver om en av upptäckterna i rollen som nationell industrisamordnare:  ”Tiden har inget värde och den mäts sällan. Det får stora följder på vårt samhällsbygge.”

Är du också en av alla stockholmare som står och trampar i väntan på bussen som aldrig kommer? Tiden som anges tickar åt fel håll. I stället för att räkna ned minuterna räknas de nuförtiden uppåt. Det går från 5 minuter till att när 5 minuter har gått ticka upp till 7 minuter för att sedan bli 9 minuter. När det efter 15 minuter fortfarande inte har kommit en buss står det 1 minut samt att bussen som kommer därefter skall komma om 2 minuter… Vilket den förstås inte gör. (För er som inte är stockholmare kanske ni kan göra parallellen till annat trafikslag. Finns tyvärr många exempel.)

Läs gärna hela krönikan genom att klicka här.

Debatten om marknadshyror är både Stockholmsfixerad och verklighetsfrånvänd. Marknadshyror – om vi talar om hyror som möter efterfrågan – finns redan i Sverige, skriver Kristina Alvendal.

Tänk en stad dit en person vill flytta. Tänk att hon kan kontakta flera av ortens bostadsbolag och fråga om det finns lediga hyreslägenheter. Tänk att hon möts av svaret ”Vad kul att du vill flytta till oss. Vi ser vad vi kan göra och återkommer”. Tänk att hon sedan hos flera av bostadsbolagen får olika erbjudanden om lägenheter. Ett bostadsbolag vill visa några lägenheter som håller en relativt låg hyra och som skulle behöva en yt-finish. Ett bolag har en lägenhet som är superfin även om den inte riktigt passar i storlek.

Läs gärna hela krönikan genom att klicka här.